Hans Rosling in memoriam

En svensk medelålders man lyfte sin fot upp på bordskanten i ett aktualitetsprogram och tillrättvisade danska journalisten:

“Ni kan välja att visa bara min sko, som är mycket ful, men det är bara en liten del av mig. Om ni väljer att visa mitt ansikte är det också bara en liten del. Ni visar i nyhteterna bara en liten och mörk del men kallar den hela världen. Största skillanden är att flickor går i skola, barn blir vaccinerade, största delen av världens population har tillgång till elektricitet, människor är driftiga och skickliga över hela världen. Dessa är relevanta fakta, men de sker så långsamt att de inte skildras som nyheter.”

När journalisten frågade, vad Rosling grundar sina påståenden på svarade han lakoniskt:

“Helt vanlig statistik. Dessa fakta är inte omtvistade – jag har rätt och du har fel!”

Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, dog i början av året av cancer i bukspottskörteln. Han blev känd för sina skarpsynta och roliga tal och föredrag. Rosling grundade 2005 tillsammans med familjemedlemmar Gapmider, vars målsättning var att sammanställa data från organisationer, stater och Förenta Nationerna på ett lättillgängligt ställe i en lättillgänglig och användbar visuell form.

En av Roslings starkaste drivkrafter var frustrationen som Rosling kände över människors okunnighet och föråldrade världsbild. Denna okunskap, speciellt i rika länder i globala nord berodde på människors förutfattade meningar. Uppfattningarna byggdes upp av föråldrade skolböcker, en ensidig bild som omgivningen målar upp och media som endast presenterar konflikter, hungersnöd, krig och misär. Den förvrängda världsbilden gav uppfattningen att situationen var sämre än den egentligen var.

Hans Rosling hade ett finurligt sätt att visa åt människor deras egna missuppfattningar. Under presentationen bad han publiken svara på flervalsfrågor om utveckling – och allt som oftast gick det fel. Människor hade en mer pessimistisk bild av världen än vad situationen var på riktigt. I människors tankar är världen fortsättningsvis tudelat, vi och dom, väst och utvecklingsländerna. Statistiken kring utveckling visar att denna världsbild är ungefär 50 år gammal. Hans konstaterade att schimpanser klarade flervalsfrågorna bättre än publiken, aporna svarade i medeltal oftare rätt.

Rosling ansåg att den största tragedin var att mängden människor som kämpar med den värsta fattigdomen, ungefär två miljarder, har inte förändrats sedan 60-talet. Det som har förändrats är att största delen av jordens befolkning, cirka tre miljarder människor, lever i länder med lägre medelinkomst. Dessa människor är förhållandevis väl utbildade, har förhållandevis god hälsa, de föder mindre mängd barn per kvinna än förut. Det finns alltså inte en lika stor klyfta mellan världarna längre, även om klyftan mellan de allra rikaste och de allra fattigaste har vuxit kontinuerligt. Rosling poängterade speciellt att om vi förbiser statistisk information och litar på vår intuition, underskattar vi de massiva förändringar mot det bättre som skett i världen.

Hans Rosling konstaterade att han inte är en optimist. Efter det sade han att han inte är en pessimist. Han kallade sig själv en possibilist. Det är en ny kategori som förbiser känslor och i vilken en förhåller sig analytiskt till världens utveckling. Rosling visade att förändringen är verklig.

 

Artikeln är från Globalisti 2/2017, läs hela tidningen här!